Arbetsliv och hälsa
Rekrytering, kompetens, utbildning, arbete

Flexibel arbetsmarknad

september 2, 2009 11:43 by Lindus

I rådande lågkonjektur är det ingen som gått obemärkt förbi att det är svårt att få jobb. Vid en sökning på AMS, finns det jobb men gemensamt för de flesta är höga kvalifikationer såsom erfarenhet av höga befattningar eller också är det specifik kompetens såsom olika yrkesbefattningar. Så för alla kritiker som hackar ner på arbetslösa och sjuka, så vill jag hälsa att det finns jobb men inte för alla och inte på alla orter.

Du måste ha bra psyke för att kunna söka jobb.

Innan rådande lågkonjektur så bestämde den nya regeringen att man till varje pris ska få ett jobb. En positiv tanke i botten, för de flesta av oss mår bra av att jobba. Psykologiskt mår man bra av att bidra i samhället och ha en regelbunden sysselsättning. Alla kanske inte kan eller har förutsättningarna att jobba 8 h om dagen, eller jobba hela veckor eller jobba skift. Men oftast kan alla jobba. Det handlar om rätt man på rätt plats. Jag vill ge alla er som är både långtidssjukskrivna och arbetssökande en klapp på axeln, och säga tro på er själva, ni kan! Debatten om jobben har urartat och vinklas felaktig. För att få folk ut i arbete behövs uppmuntran, motivation och stödjande resurser.

Att sälja sig själv för att få ihop ekonomin.

Alla som försökt att söka jobb eller känner någon som söker, vet hur trögt det är på arbetsmarknaden idag. Tyvärr har läget gått överstyr, det börjar bli panikslagna och desperata jobbsökare. En del ger upp och försörjer sig på sin sambo eller jobba svart. En del startar eget som en utväg. Andra börjar studera. Sen finns det också en del som väljer tveksamma metoder för att tjäna pengar. Se till exempel Richard som säljer sig själv på ebay. Att marknadsföra sig själv har blivit väldigt viktigt, men detta är näst intill förnedrande. Andra väljer inte lösningen men gör handlingen som Natalie som annonserar ut sin oskuld för att få ekonomin att gå ihop som student.

Otrygg anställning ger en flexibel arbetsmarknad men på fel grunder. Björn Lindgren, nationalekonom på Svenskt Näringsliv menar i en artikel att  många upplever att de vinner mer på att stanna i en trist och trygg anställning än att byta till något osäkrare, och mer utvecklande. Jag håller med honom i sitt resonemang, självklar byter människor inte jobb utan att vara säkra på att en ny anställning skulle leda till något bättre. Självklart är man mån om att behålla sitt jobb och trygga anställningar. Enligt Svenskt näringsliv var det endast 7% (2005) av de tillsvidareanställda som bytte jobb, vilket är väldigt lågt internationellt sett. Dessutom visade en studie från 2007 att över en miljon, ungefär var fjärde anställd i Sverige, är kvar på jobb de egentligen ogillar.

Vad ska man göra för att få folk att byta jobb?

Jusek skriver att rörligheten är större bland privatanställda medlemmar än bland dem som arbetar inom stat och kommun. De Jusekmedlemmar som bytt jobb under det senaste året höjde sin lön dubbelt så mycket som dem som var kvar på samma jobb. Vad säger då denna statistiken? Att de som arbetar inom stat och kommun är mer nöjda med sitt arbete än privatanställda? Att högre lön och förmåner kan locka folk att byta jobb? Personligen tror jag att det är stor skillnad på olika privata företag, hur dessa jobbar. Därmed blir det också svårt att avgöra om statliga bolag är en bättre arbetsgivare. Jag tror däremot att statliga bolag har större insyn av politiker och media och därmed en storebror som läxar upp dem om de bryter mot lagar och regler.

Hur ska man få folk i att bli trygga med att byta jobb och vidareutvecklas? Är sist in först ut problemet?

Björn Lindgren, Svenskt Näringsliv har fastslagit att det är fel på turordningsreglerna för att öka rörligheten på arbetsmarknaden. Han menar att man ska ta bort LAS och därmed ska det bli lättare för företag att avskeda folk. Stefan Stenudd (författare, journalist, idéhistoriker) är inne på samma spår om att göra om turorningsreglerna och LAS men på helt andra grunder. Han menar på att det inte ligger något egenvärde i att bli kvar på samma plats livet ut. Trygghet kan åstadkommas på andra sätt – genom en rejäl arbetslöshetsersättning och genom en rörlig arbetsmarknad där det finns gott om jobb. Turordningsregelerna skapar ett tvådelat samhälle – de som har jobb och kan behålla dem, och de som aldrig får något varaktigt jobb eller kanske under sin livstid inget enda jobb alls. Förstnämndagrupp har alla rättigheter och bekvämligheter som vårt välfärdssamhälle har att erbjuda. De övriga, de som är utanför, har knappt något alls. Det är ett grymt samhälle. Han fortsätter, varje jobb bör kännetecknas av win-win för de inblandade: de anställda ska trivas med sitt jobb och dess villkor, arbetsgivarna ska trivas med den personal de har. Det är den allra bästa anställningstryggheten. Han menar också på att vi dessutom behöver ett socialt skyddsnät, så att ingen behöver oroa sig för svält och armod om man får sparken, eller själv väljer att lämna en anställning. Men skyddsnätet ska inte vara en fängelsebur, varken för anställd eller arbetsgivare. Det tjänar ingen på.

Vad är det som skapar eller motverkar flexibilitet? Handlar det om kollektivavtal?

Enligt min uppfattning så kommer LAS försvinnande motverka flexibilitet. Man måste också inse att samhållet förändras, du kanske byter jobb 5 gånge ri ditt liv men samtidigt måste det finnas en trygghet för äldre att inte bli av med jobben för att de inte har samma förutsättningar som de hade när de var 25. LAS ska heller inte tas bort för unga, så de blir andra klassens arbetare.

För att skapa en flexibel arbetsmarknad så måste det finns många vägar för personal och arbetslösa att ta. Det måste finnas möjlighet att läsa, det måste finnas tillgång till coacher och syo-konsulenter, det måste finnas tillgång till gratis rådgivning både inom ekonomi och starta eget. Samtidigt måste det finnas ett skyddsnät, där man kan säga upp sig/få avsked och ändå inte riskera att bli av med hus och hem. Vid arbetslöshet ska det också finnas en flexibel a-kassa som ser på möjligheter och som utbildar. När du är arbetslös ska du få samma möjligheter som när du är anställd, du ska få möjlighet till friskvård och sjukhälsovård. A-kassan borde ägas av fackförbunden igen. Finns det hjälp med möjligheter och en bra och flexibel a-kassa. Så behöver vi inte rycka på LAS överhuvudtaget. Arbetsgivarna mår inte bra av att folk får en stressig tillvaro genom att istället för att jobba, oroar sig över att bli av med jobben. Arbetsgivarna har sex månader att ”pröva” folk om de är lämpliga för jobbet. Det räcker.


Bli den första att värdera denna post

  • Currently 0/5 Stars.
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5

Relaterade poster

Lägg till kommentar


(Kommer visa din Gravatar ikon)  

[b][/b] - [i][/i] - [u][/u]- [quote][/quote]



Live överblick

november 22. 2017 00:24